Vadstena-Akademiens ursprungliga logotype skapades 1972 av Astrid Lande. Förlagan, målad i guld på Vadstena Gamla Teaters blå ridå av en okänd konstnär, föreställer Bellman som Bacchus. Arkiv Ny logotype 2004, skapad av designbyrån Hera

Sökguide | Sök | Lista alla



[icon application] Kostym 2005 Ödets lotter SL
SIVAk67 Kostym. Lång fotsid justacorps. Dekor av syntetband och knappar på ärmar och både fram och bak på rocken. Klädda knappar. Smala byxor med 1700-tals knäppning och knytning bak. Lång väst med snörning bak och knäppning fram med klädda knappar. Varannan knapp fram endast dekor. Svart plastrong /kravatt. Bars av Nicola Mastic (Demofonte). Kostymtecknare Carolina Wolff.
Maria Sjöquist 2006 Kostym 2005 Ödets lotter SL
SIVAk70a-c Kostym. Rock i justacorpsmodell med breda manchetter. Mycket knappdekorationer, bland annat på slag, mancheter och under ficklock. Väst kort rygg i tidig 1700-tals stil. Varannan knapp i knäppningen är dekoration. Knäbyxa med lucka fram i 1700-tals stil. Bars av Karolina Blixt (Timante). Kostymtecknare Carolina Wolff.
Maria Sjöquist 2006 Kostym 2005 Ödets lotter SL
SIVAk66a-d Klänning. Överklänning så kallad Rob. Rynkdekor, pärlor och planchett. Plagget har ståkrage, vatouveck bak och stripade veck fram samt släp med rynkdekor. Svart undekjol av modell panie. Korsetterat liv med hysk- och hakknäppning bak. Kjol med volang fram och knäppning bak. Bars av Ida Falk Winland (Creusa). Kostymtecknare Carolina Wolff.
Maria Sjöquist 2006 Ödets lotter SL 2005
Fr v: Karolina Blixt (Timante), Trine Bastrup Møller (Dircea). Scenografi Carolina Wolff.
Markus Gårder Ödets lotter SL 2005
Fr v: Elisabeth Bodén Haglundh (Drusilla), Johan Fägerlind (Strabone). Scenografi Carolina Wolff.
Markus Gårder Ödets lotter SL 2005
Nikola Matisic (Kung Demofoonte). Scenografi Carolina Wolff.
Markus Gårder Ödets lotter SL 2005
Ida Falk Winland (Creusa), Markus Westerberg (vakt), Julius Jonzon (vakt). Scenografi Carolina Wolff.
Markus Gårder

Föreställning
Originaltitel Demofoonte
Verk/Svensk titel Demofoonte
Samlande föreställningsnamn Ödets lotter
Uruppförande år 1735
Uruppförande, plats Teatro S Bartolomeo, Neapel
Tonsättare Leonardo Leo, Fransesco Mancini, Domenico Sarro, Giuseppe Selitti
Librettist Pietro Metastasio
Kompositionsår 1735
Kort verkbeskrivning (sk "nötskal") Romantiskt, kvickt och vackert – 1735 års bästa opera klingade så åter i Vadstena. Fem tonsättare har ovanligt nog delat upp arbetet med Metastasios libretto; i vilket kung Demofoonte varje år tvingas offra en jungfru på Apollons altare. Demofoonte har skickat bort sina döttrar så att de inte ska riskera att dra den ödesdigra lott som utser jungfruoffret, men när hans trogne följeslagare Matusio kräver samma privilegium för sin dotter väcks kungens vrede. Vad ingen vet är att Matusios dotter i hemlighet gift sig med kungens son och att de fått ett barn tillsammans… (BILDTEXT) Kungasonen Timante (Karolina Blixt) förfasar sig över vad hans son kommer att tycka om honom i framtiden om han inte lyckas rädda hans mor från döden nu. (BILDTEXT) Timante har inte ens kunnat förmå sig att bemöta sin far när denne talat om giftermål mellan honom och prinsessan Creuza (Ida Falk med soldatfiguranterna Markus Westerberg och Julius Jonzon). I rask takt bjuds förvecklingar, konflikter och kärlek som övervinner allt. I mellanakterna spelades, precis som vid uruppförandet ett komiskt intermezzo ”Den fiffiga änkan”.
Synopsis

Varje år kräver Apollon att en jungfru ska offras på hans altare. Namnet på alla jungfrur i riket läggs i en urna, varpå lotten får avgöra vem av dem som ska mista livet. Kung Demofoonte har skickat bort sina döttrar så att de inte ska drabbas, men när hans trogne följeslagare Matusio kräver att även dennes dotter Dircea ska skonas väcks kungens vrede. Straffet blir att Dircea ska offras utan lottdragning. Varken kungen eller Matusio vet att Dircea i hemlighet gift sig med kungens son och arvinge Timante och att de dessutom har en son, Olindo. Timante, som kallats hem från kriget, försöker tillsammans med sin hustru hitta ett sätt att undkomma hennes grymma öde. Oraklet har tillfrågats men givit ett tvetydigt svar:
- Ni ska förskonas från himlens vrede när en oskyldig inser att han är arvprins men saknar rätt till tronen.
Kungen meddelar Timante att prinsessan Creusa snart anländer med sitt skepp för att gifta sig med honom. Cherinto, Timantes bror, är utsänd för att möta Creusa vid hamnen och bekänner att han älskar henne. De avbryts av Timante. När Cherinto avlägsnat sig säger han till Creusa att han inte kan gifta sig med henne, men uppger inte skälet. Creusa blir rasande och ber Cherinto att hämnas genom att döda Timante. När Cherinto tvekar förkastar hon hans kärlek. Dircea har fängslats. Timante och Matusio försöker rädda henne.
Timante erkänner att han älskar Dircea och ber sin far att skona henne. Han står fast vid sin vägran att gifta sig med Creusa. Kung Demofoonte ger order om att Dircea omedelbart ska föras till offertemplet. Han inser att Timante inte kommer att äkta Creusa förrän Dircea är död.

PAUS

Timante och Matusio kommer till fängelset för att befria Dircea, men hon förklarar att det är för sent. Timante lovar att möta Dircea vid templet. Han ska rädda henne även om det betyder att hela riket går under. Dircea berättar för Creusa att hon och Timante är gifta och ber henne förlåta och därmed rädda honom från en säker undergång. Creusa låter sig bevekas och ber Cherinto hindra Timante från att förivra sig. Creusa ämnar själv vädja till kungen om Dirceas benådning. Hon bekänner att hon hyser ömma känslor för Cherinto. Timantes och Dirceas flykt hindras av den rasande kung Demofoonte. Han kräver att Dircea omedelbart ska offras. Timante säger att det skulle kränka Apollon eftersom Dircea är hans maka och mor till deras barn. De slängs ner i varsin mörk fångelsehåla.
Kungen bevekas när han ser Dircea med Olinto på armen. Timante ber Cherinto att äkta Creusa och avsäger sig därmed rätten till tronen till förmån för Cherinto. Matusio avslöjar att han har funnit ett brev från Timantes döda mor där det avslöjas att Dircea i själva verket är kung Demofoontes dotter. Creusa, kungen och Dircea kommer för att fira den lyckliga vändningen. De förstår inte Timantes förtvivlan när han rasande jagar bort dem.
Matusio berättar lyckligt att Timante är hans son. Kung Demofoonte intygar att det är sant. Timante och Dircea förväxlades som spädbarn. Han ger Timante ett andra brev från modern som bevis. Kung Demofoonte håller sitt löfte till Creusa och skänker henne rikets verklige arvprins - Cherinto. Samtidigt förlåter han Timantes svek. Oraklet spådom var sann. Timante var den oskyldige som utan rätt krävt tronen. Landet är äntligen befriat från Apollons förbannelse!

Presscitat ”Det är en lätt schizofren kväll av berg- och dalbaneåkande mellan vitt skilda känslolägen. Men ’Ödets lotter’ fungerar överraskande väl som helhet, kanske just för att ensemblen tar barockoperans alla ytterligheter på allvar.” Sara Norling, DN 25 juli 2005

”Musiken av inte mindre än fyra kompositörer är färgrik och spänstig, men tydligast blir det hur den kan bära fram de starka känslor som det här berättas om. Den byxroll som en gång i tiden skrevs för en kastrat, styckets unge hjälte, spelas och sjungs utmärkt av mezzon Karolina Blixt; Hon spelar ung man i fadersuppror, älskare och far med värme och eftertänksamhet, som hennes generöst lediga klang kan färgsätta …Och så fnissar man åt den kärlekskranka änkan och åt Per-Erik Örns fräscha översättning som skickar in henne i vår tid.” Margareta Sörenson, Expressen 23 juli 2005
Audio exempelutdrag Cd-boxen "Vadstena-Academy - forty summers of opera"; CD 3:21 Akt 3 Timante Aria
Musikalisk edition Anders Wiklund
Översättning Per-Erik Öhrn
I Vadstena år 2005
Vadstenauppförande, plats Vadstena slott, Bröllopssalen
Rollista
Demofoonte        Nicola Matisic
MatusioKarl Rombo
CherintoErik Enqvist
CreusaIda Falk Winland
TimanteKarolina Blixt
DirceaTrine Bastrup Møller
OlintoHarald Henriksen/Sammie Slootman/Anton Roshamn (stum roll)
Dirigent/Musikalisk ledare Mark Tatlow
Musikalisk instudering James Duddle
Orkester Mark Tatlow musikalisk ledare cembalo, James Duddle repetitör cembalo, Fredrik From konsertmästare, Hanna Sandsjö violin I, Julia Dagerfelt violin I, Sofia Wänström violin II, Britta Swanberg violin II, Emma-Lina Isaksson violin II, Sara Toftgård viola, Charlotta Lindgren viola, Kate Hearne violoncell, Alkuin Linsenhoff violoncell, Jacob Bartilson kontrabas
Regissör Wiliam Relton
Regiassistent Ellen Norlund
Scenograf Carolina Wolff
Kulisser Ylva Axén (snickeri), Lisa Laurén (dekormålare) Martin Ljungberg (scenkonsult)
Kostymdesign Carolina Wolff
Ateljé Susanna Holmqvist (kostymateljéchef/tillskärare), Anja Edberg, Elin Gustafsson Rallare, Monica Gustafsson, Petra Johansson, Ida Linehag
Mask Katrin Whlberg Karin Althén, Cornelia Beskow (assistenter)
Ljussättare Maria Ros Palmklint
Ljustekniker Oskar Österholm
Inspicient/Scenmästare Ellen Norlund (inspicient), John Westerlund, Roger Larsson (scenmästare)
Rekvisitör Malin Pierre, Ulf Jonsson
Scentekniker Roger Larsson, Kay Wiberg, Malin Pierre (scenografiassistent), Karin Bokvist (barninspicient/scenassistent)
Producent Terese Lindström
Konstnärlig ledare Nils Spangenberg